Lukas Landahl i Holland

”Jag sätter mig vid bordet och mamma kollar upp från sin bok
– Vad gick du på? Frågar hon nyfiket. – 71 slag, så antar att jag är runt fyra slag ifrån ledningen. Svarar jag.
Mamma häver ut sig en form av glädje tjut och försöker high-fivea mig innan hon ser på mig att jag gärna hade haft en lugnare reaktion med tanke på att nästan alla deltagare i tävlingen sitter i matsalen. Tävlingsledaren ser vår lilla scen och skrattar och kommer fram och frågar:
– You played well today i suppose? Säger han
– Yeah I´m pretty pleased. Svarar jag.
– So what is your score? Frågar han med förväntan i ögonen.
– 71, säger jag lite stolt.
– Well… that´s okey, säger han och hans intresse är som bortblåst.
-What´s the lead at? Frågar jag när jag ser han ansiktsuttryck.
– 63, säger han och går.
Jag sitter kvar helt tyst och fattar ingenting, här kommer jag glad in med en 71 (+1) och förväntar mig att vara max 5 slag från ledningen. Enda problemet var att någon alltså gått ut och krossat banan med en felfri rond på -7. Detta fick mig att inse att jag var på en nivå jag inte riktigt var van vid.
Detta var alltså efter min första runda av DJTS junior trophy på Golfpark De Haenen i Holland. En tävling jag blev inbjuden till av Global junior golf som anordnar tävlingar runt hela världen för juniorer. Tävling hade ett startfält bestående av 50 killar med ett handicap från 5 till +3,8. Jag var rankad som 38e man i startfältet efter hcp.  Det var ett konkurrenskraftigt startfält och det skulle krävas bra golf från min sida för att kunna hamna på en bra placering. Detta gjorde självklart att jag var taggad inför tävlingen men kände samtidigt att ingen press fanns på mig då jag inte hade något att förlora.
Jag åkte ner till Holland relativt förberedd, dock hade skolan och hålpipning av greenerna hemma på Wermdö hindrat mig från exakt de förberedelser jag ville ha. Mina förväntningar var därför inte så höga på mitt egna spel när jag slog ut på första hålet av inspelsvarvet. Detta var dock lite förändrat då jag 4 regniga timmar senare satt på hotellrummet och gick igenom min spelplan inför första rundan. Banan var kort och hade ett skogsparti och ett öppet parti. Planen var att attackera fullt ut på den öppna delen och sen spela säkert inne i skogen. Starten av det första varvet var nervöst. Jag spelade med två Islänningar som kände varandra så till en början höll dom sig till varandra och inte mycket blev sagt emellan oss. Jag fick ihop en 71 efter att ha avslutat dagen med en riktigt bra birdie på 18e. Under rundan träffade jag 9 greener hade 27 puttar och gjorde fem birdies. Efter att ha fått veta att jag var hela åtta slag efter ledning bestämde jag mig för att jag behövde attackera banan lite mer än vad jag gjort under första varvet och försöka ta bort mina bogeys, för birdies fanns det gott om.
Dag två var spelet inte riktigt med mig och jag fick slita hela rundan och lyckades kämpa till mig ännu en 71. Dock hade Islänningarna nu öppnat upp sig ordentligt och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Denna runda gjorde jag fyra birdies, träffade 11 greener och hade 29 puttar. Killen som sprutade i 63an första dagen fick pyspunka och gick en 76a. Jag var nu nio slag ifrån ledningen då det istället var andra som sköt låga scorer.
Dag tre – sista 18 – fick jag spela med en belgare och en tysk. Spelet kändes nu bra igen och jag försökte slå till med en låg sista score för att hoppa upp några placeringar sista dagen. Jag låg på par inför de två avslutande hålen men nervositeten kommer åt mig och jag chipp – två puttade båda hålen och kom in på en 72a som sista score. Jag hade 28 puttar, träffade 8 greener och gjorde två birdies. Det visade sig dock vara högre scorer i snitt sista dagen och jag lyckades knipa några placeringar i slutändan. Han som sköt en 63 första dagen lyckades komma tillbaka från sin 76a och skrapade ihop ännu en 63a (där han till och med missade en meterputt för birdie putt på 18e). Hans -8 för tävlingen räckte dock inte hela vägen då vinstscoren blev -9! Jag satt alltså nöjd på +4 hela 13 slag ifrån en första plats på en delad 13e plats på leaderboarden.
Detta fick mig att inse att jag har en lång väg kvar i mitt spel innan jag spelar 54 hål med scorerna 63-76-63 eller vinnarscoren 69-65-67. Men också att min inställning ute på banan måste förändras att jobba med par som mål räcker inte på långa vägar. Utan jag måste börja våga skjuta lågt, gå ut och attackera och ge mig chansen för att bli bättre.
Jag vill tacka klubben för bidraget jag fick till tävlingsavgiften, och nu laddar jag för fullt inför mitt andra global junior golf event i Portugal i februari.
Lukas Landahl