Historik

Wermdö Golf & Country Club var vid sin tillkomst Sveriges första verkliga Golf och Country Club. Själva banan och klubbanläggningen byggdes under åren 1962 till 1966 med invigning i juni 1966. Tillkomsten var då unik på det sättet att hela banan inklusive klubbhusanläggningen tillkom utan att det fanns någon klubb.

Wijks GårdKlubben bildades först i mars 1966 och då var hela anläggningen i stort sett färdig. Förklaringen härtill är att hela golfbaneprojektet utgjorde en integrerad del av en stor tomtexploatering av Viks egendom, som inköptes som ett konsortium i december 1960 efter långvariga förhandlingar med säljarna. Byggandet av såväl golfbanan som övriga fritidsanläggningar inom området (småbåtshamn, tennisbana, uppvärmd swimmingpool, utomhusbad mm) var en förutsättning för den tomtstyckningsplan som Länsstyrelsen godkände, vilken plan också var den ekonomiska förutsättningen för förvärvet av Viks egendom. Egendomen omfattade drygt 800 hektar.

Tillkomsten och byggandet av golfbanan kan kanske bäst beskrivas genom att citera bitar ur det anförande som klubbens grundare Rolf Deinoff höll i samband med grundandet av Wermdö Golf & Country Club söndagen den 6 mars 1966.

Rolf DeinoffRolf Deinoff: ”Jag skall be att få hälsa er alla hjärtligt välkomna. Ni vet varför vi har samlats, men alla kanske inte vet så att säga hur det har gått till dessförinnan och vad som ligger bakom byggandet av golfbanan och jag tänkte försöka lämna en begränsad, men dock, redogörelse för det.

Det här äventyret startade för ungefär sex år sedan, när ingenjör Bo Widmark en dag kom upp på banken (Stockholms Enskilda Bank) och talade om att han låg i underhandlingar om att köpa Wijks Säteri. Det blev en lång och segdragen förhandling, som så småningom mynnade ut i att affären kunde genomföras, bl a genom att man gjorde ett särskilt bolag med två huvudparter, Widmark & Platzer och Järnvägs AB Stockholm Saltsjön. Detta handelsbolag har alltså sedan starten haft en styrelse bestående av Bo Widmark och Josef Anderson, som då var VD i Saltsjöbanan.

Under större delen av tiden har styrelsen utgjorts av Bo Klint och mig själv som styrelseordförande. Vi bildade samtidigt den interimistiska styrelsen för Värmdö Golfklubb som bestod av Widmark och mig själv och det visade sig genom åren vara mycket praktiskt – vi hade nära och bra samarbete med den andra styrelsen. Banan har alltså byggts av handelsbolaget, men under interimsstyrelsens önskemål och anvisningar, med förhoppningen om att klubben så småningom skulle bildas och få tillfälle att förvärva anläggningen när den var färdig.

När vi först började fundera på hur banan skulle läggas, låg golfbanan i huvudsak norr om Stavsnäsvägen. Vi siktade på att ha Värmdöviks säteri som klubbcentrum, men så blev det aldrig då ägarna ville behålla detta. Bredvid ladan låg ett stort vattensjukt kärr (nuvarande 4:e och 16:e hålen). På det området diskuterades inte att anlägga några golfhål. Men så småningom blev Torpa, som ägdes av skeppsredare John Larsson, till salu. I och med att vi kunde förvärva fastigheten och få den till klubbhus, blev det möjligt att lägga om hela bansträckningen till södra sidan av Stavsnäsvägen.”

Banans byggande
Efter det att man från början skissade på att banan i huvudsak skulle ligga norr om Stavsnäsvägen fick man sedan man kunnat köpa Torpa, tänka om. Banan skulle i sin helhet ligga söder om Stavsnäsvägen, där den idag ligger, men det skulle snart visa sig att detta förhållande inte bara var positivt.

De försFemmans greenta ritningarna gjordes av Nils Sköld, denna på sin tid flitigaste och mest erfarna inhemska banarkitekten. Han placerade sålunda banan kring det s k Hemträsket (resterna finns till vänster om 16:e fairway). Tanken var att träsket skulle sänkas med en enkel dränering. På så vis skulle man få bort vattenmassorna och baserat på detta gjordes de första skisserna.

När man sedermera gjorde avvägningar visade det sig att kärrets vattenspegel i normal vattenhöjd endast låg någon halvmeter över havets vattennivå. Det skulle alltså inte gå att sänka kärret genom självavrinning. Det hela såg till att börja med ganska bekymmersamt ut ända tills man bestämde sig för att gräva en damm (5:ans damm), och från träsket lägga ner en större avloppstunnel fram till en pumpstation vid dammen och samtidigt bygga upp en vall runt densamma. Vattnet pumpas alltså från kärret till dammen, som samtidigt blivit en reserv för bevattning av banan. Vattnet kan sedan ledas ut genom 6:ans dike. Dammen tjänar alltså som en vattenreservoir men har också gett 5:ans hål sin karaktär.

Sexans GreenDär fanns ett annat stort liknande problem, nämligen anläggandet av 6:an. Marken på hela 6:an var kolossalt sank – vatten strömmade ner från Stavsnäsvägen och de angränsande bergknallarna. Det var alltså nödvändigt att höja marknivån även här och man löste det genom att gräva ytterligare en damm och använde jordmassorna till att höja nivån på fairway.

När det sedan gällde platsen för 6:ans green som praktiskt taget var ett gungfly gällde det åter att höja marknivån. Olika undersökningar gjordes och till slut hittade man berg på 4-5 meters djup. Med en grävskopa fick man bort alla de lösa och flytande jordmassorna och man fyllde med sprängsten ända upp till marknivån.

Man hade från början även stora problem på hela den bortre delen av banan, 10:e, 12:e och 13:e hålen. Stora delar av markområdet ligger mycket lågt, men man löste problemen genom att gräva ur diket hela vägen från Svartträsket (bortom 10:ans green) ner till Hemträsket, samtidigt som man gjorde en damm nedanför 14:e tee. De två dikena på 10:an som möts vid dammen på 14:e hålet motverkar varandras rörelseriktning men har genom dammen motarbetat en eventuell översvämning av dessa partier.

Vidare hade man kolossal otur då man fann att hela området var översållat med alla sorters luftledningar, såväl elledningar som telefonkablar. Alla ledningar revs bort och grävdes ned och kvar finns endast den kraftledning som går över 9:e, 15:e och 16:e hålen.

Slutligen bör nämnas att man vid byggnationen flyttade 140.000 kubikmeter jordmassor och använde 12.000 kubikmeter sand enbart till greener och utslagsplatser. Upp till tiden för banans invigning hade man plockat 500 – 1.000 kubikmeter sten på fairways.

Klubbens invigning
Prins Bertil inviger WGCCTill själva invigningsceremonien inbjöds ett par hundra personer, i huvudsak från näringslivet, men självklart även folk från kommun och känt folk från golf-Sverige. I det strålande sommarvädret samlades man på terrassen utanför restaurangen och lyssnade på tal av Rolf Deinoff och HKH Prins Bertil.

Efter lunch förrättade HKH Prins Bertil, ”idrottsprinsen”, invigningen varefter han slog invigningsdriven på 1:a tee och deltog i den första 4-bollen som förutom prinsen bestod av klubbens grundare Rolf Deinoff, Svenska Golfförbundets dåvarande ordförande baron Eric Adelsvärd och Svenska Fläkts Göran Falk, klubbens vice ordförande.

Prinsen sade bl a i sitt anförande: ”Jag är ingen professionell golfspelare men en professionell golfbaneinvigare. Det här är nämligen den trettonde – mitt lyckotal – i ordningen, som jag öppnar. Det är verkligen roligt med det här initiativet med en klubb för hela familjen, en golf- och countryklubb.” Till saken hör att prinsen spelade mycket bra och sensationellt gjorde eagle på 3:an och för denna prestation inkasserade ett cigarettskrin i silver.

InvigningsspelSom sig bör avslutades invigningsfestligheterna med middag med dans i klubbrestaurangen för ett antal inbjudna hedersgäster och klubbens egna medlemmar.

Golflivet på Wermdö Golf & Country Club hade börjat – ett liv som sedan 1966 gett och i många år framöver kommer att ge medlemmar och gäster mycket av glädje, sorg över missade puttar och trivsam samvaro i en underbar miljö – både vad beträffar golfbana, klubbhus och natur.